KonMari eller ett köpfritt år – ta del av forskning om tillräcklighet

Publicerad 24 januari 2020

Vad är tillräcklighet och hur kan det praktiseras i ett konsumtionssamhälle? Åsa Callmer på Kungliga tekniska högskolan, KTH, disputerar 31 januari med en avhandling på ämnet.

Åsa Callmer

Åsa Callmer, KTH. Foto: Johanna Kvarnsell

Avhandlingen grundar sig i tanken om att hållbar konsumtion inte bara handlar om att köpa hållbara produkter, utan även om att minska vår konsumtion.

– Vi har ett begränsat miljöutrymme, som också bör fördelas rättvist. Tillräcklighet handlar på så sätt om att rika länder, grupper och individer har ett ansvar att inte ta upp allt utrymme, säger Åsa Callmer.

Fallstudier om köpfria år och KonMari-metoden

Åsa Callmer har gjort fallstudier på personer som på två olika sätt har närmat sig tillräcklighet. Ett av sätten är att ha ett köpfritt år, med syfte att minska sin konsumtion. Resultatet visar att personerna i den här gruppen tycker att året har varit lättare än vad de trott och att det har bidragit till ett ökat välmående. Det svåraste har varit att hantera sociala sammanhang, så som barnkalas och förväntan på ”gå bort-presenter”.

– Det går även att se att förändringarna i konsumtionsbeteenden är långvariga efter att det köpfria året har slutat, konstaterar Åsa Callmer.

Det andra sättet är personer som har rensat ut sitt hem inspirerade av den japanska KonMari-metoden, en metod utvecklad av Marie Kondo som bland annat har spridits via en bok och en tv-serie. Metoden går i stora drag ut på att vi bara ska omge oss av saker som ger oss glädje. Personerna som har använt metoden har fått en förändrad inställning och värderar sina saker bättre. De nöjer sig nu med färre saker och impulshandlar inte i lika stor utsträckning.

– Dessa personer hade inte alls för avsikt att minska sin konsumtion, utan ville styra upp hemmet och underlätta vardagen. Därför är det spännande att se att även den här metoden visar på en beteendeförändring med minskad konsumtion, berättar Åsa Callmer.

Styra mot tillräcklighet

Avhandlingen inkluderar även intervjuer med tjänstepersoner i offentlig verksamhet och ideella organisationer.

– Det är tydligt att även de regioner och kommuner som har ambitiösa strategier för hållbar konsumtion ändå är långt ifrån ett tillräcklighetstänk när det gäller deras verksamhet i stort, säger Åsa Callmer.

Ett hinder på lokal nivå är att politiken ofta fokuserar på ekonomisk tillväxt, vilket gör det svårt att prata om minskad konsumtion. Istället pratar man om ändrad konsumtion eller avfallsförebyggande åtgärder.

–  Det har dock hänt mycket bara under de fyra åren som jag har forskat på området, det finns öppningar för att våga prata om volymen.

 Normer och hur vi pratar om konsumtion spelar en stor roll.

 –  Myndigheter och politiker kan styra mot sociala och ekologiska mål, alltså mot andra värden än ekonomisk tillväxt. Man bör vara öppen med att om vi ska lyckas hålla oss inom de planetära gränserna så kommer det att innebära begränsningar för oss och vi behöver diskutera vad de begränsningarna innebär.

Åtgärder och styrmedel för att minska konsumtionen i det existerande systemet handlar om att underlätta för andra typer av konsumtion, till exempel för att låna, hyra och reparera. Det kan ske i kombination med prismekanismer som gör nya varor dyrare och med att utöka producentansvaret så att producenterna måste se till att göra saker som håller.

Kombinera med avfallsförebyggande arbete

På det kommunala planet ser Åsa Callmer tydliga fördelar i att synka rensning i hemmet med det avfallsförebyggande arbetet.

–  En konkret åtgärd skulle kunna vara en kommunal ”rensningscoach” som hjälper invånare att rensa i sitt hem och uppmuntrar att det som rensas ut används igen av andra, kanske genom samarbete med lokala secondhandaffärer eller att man upplåter lokaler för kläd- och prylbibliotek.